Stina tar ett tag i handtaget som hänger från taket och masar sig upp ur
sängen. Hon vinkar mot kameran i taket. Dess gröna öga följer henne. I början
tyckte hon det var genant att någon där ute kollade när hon klädde av sig och
bytte om. På toaletten var det likadant och i duschen. Inte ens Hugo hade sett
henne naken fast de var gifta i 60 år. Nu har hon vant sig och tycker att
kamerans gröna öga säger hej och god morgon. Men hon vänder sig i alla fall
bort när hon klär av sig och byter om.
Med ett stadigt grepp om rullatorns styre hasar hon ut i
köket. Till skillnad från kameraögonen i dusch och sovrum är hon mer bekväm med
kameran här. Då och då försöker hon sig på ett litet samtal med den som Hej på
dig du? Hur har du det i dag? Hon tycker sig också få svar i glättig ton och
med en blinkning i kameraögat som Bara bra! och Hur har du det själv då? Hennes röst ekar i den
tomma lägenheten för kameran svarar inte på riktigt utan bara i hennes fantasi.

Vara nöjd
På dess fråga om hur hon mår det svarar hon förstås jakande.
Ett negativt svar kan betyda att man är en besvärlig person som inte nöjer sig.
Att vara förnöjsam, inte besvära och tro på överheten, d i s den som bestämmer
fick hon lära sig i småskolan. Det sitter i
Tacksam
Hon är så oändligt tacksam över all hjälp hon får och hur
vist allt ordnats för henne. Ibland kan hon förstås sakna att inte ha någon
annan att prata med än den där kameran och så pelargonen i fönstret. Samtalet
med den var från början ensidigt men har med tiden fått drag av kommunikation.Fantastiskt!
Kaffekalas?
Stina gläder sig just nu åt att om fjorton dagar kommer
någon som städar hennes lägenhet. Hon ser fram emot ett litet samtal. Tyvärr
brukar alla ord som eventuellt kan slinka ut överröstas av brummandet från
dammsugaren. Fylld av förväntan inför besöket har hon dukat fram två koppar på
köksbordet och ett fat med nybakade bullar. Hon brukar gå upp extra tidigt den
dagen för att hinna med. Det händer att den som kommer nappar åt sig en
kanelbulle i förbifarten men det händer inte ofta. Det är lika spännande
varenda gång när någon kommer .Ibland är det någon som är hemma långt borta i ett annat land. Eftersom hon
inte talar hans eller hennes språk och vice versa gör det inte så mycket att
dammsugaren väsnas och överröstar alla samtal.
Hon vet förstås att det är fåfäng möda att duka fram på
bordet. Städningen får ta max 37 minuter
och övertid är inte att tänka på.

Konversation
När hen försvunnit från Stinas välstädade lägenhet sätter
hon sig ner vid bordet och tittat på koppen mitt emot. Hon vänder sig mot
pelargonen i fönstret och säger, att att visst är det synd att inte du kan ta en
kopp kaffe med mig.
Pelargonen nickar glatt med sina rosa klasar, det är en
Mårbacka, och påminner om att hon ju får kaffe varenda gång i vattnet som Stina
vattnar henne med.
-Javisst ja, säger Stina Det glömde jag.
Hemhjälp
Stina är ju en av många, många som blir allt äldre och inte
har vett att trilla av pinn så att säga. Hennes son bor femtio mil från hennes
hem och dottern tjugofem. De brukar dyka upp till hennes födelsedag och till
jul. Då planerar hon veckor i förväg. Tyvärr händer det att de ger återbud i
sista stund. Hon förstår ju så väl att de har mycket om sig. Ibland tycker hon
sig märka en viss otålighet hos sina barn. Då blir hon ledsen över att hon har
fortsatt och leva år efter år och är till besvär.
Stina är lite krasslig och får behovsprövad hemhjälp. Den kostar
förstås och när alltsammans är betalat, d v s kameran, maten, den digitala
signeringslistan för läkemedel och likaledes avläsning av blodsockervärde och
blodtryck och larm om avvikelse i rörelsemönstret och lite annat finns det just
inga pengar kvar av pensionen.
Inte stjärnstatus
Stina vet att de där ungdomarna som kommer inte har särskilt
mycket betalt. Hon har hört att deras löner skamligt understiger de löner som
gäller för den som t ex jobbar på Volvo. Det gör hennes son och han tjänar bra.
Hon tänker ibland på att det är orättvist. Varför skall ett yrke som berör så
många gamla avlönas så dåligt? Hon
förstår inte riktigt det där men inser förstås att de som har makten vet bäst.
PÅ TV har hon sett och hört hur man talar om vikten av digital teknik för att
klara av den demografiska utvecklingen. Utan den nya tekniken blir det svårt
att rekrytera unga till yrket. Hon förstår inte riktigt att lönerna tydligen ändå
inte höjts trots all den där tekniken som hon själv får njuta frukterna av.
-Nog är det konstigt! säger Stina och ser på kamerans gröna öga men vänder bort
blicken och tittar på sin Mårbacka i stället. Den har flera rosa knoppar och
hon ger den skvätt vatten berikat med kaffe. Just så som den gillar.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS