Bokmakaren

Han är åtta år. Någon gång skall han bli stor och få bestämma själv. 

Tänker han på det?  Troligen inte eftersom  all hans kraft går åt till att bemästra vuxenvärlden och de där mobbarna som likt flugor på en sockerbit svärmar omkring honom. Han kan  inte komma undan tills....

I min novell Snäll pojke som kommer att ingå  i en antologi med planerad utgivning i höst  av Joelsgården Förlag  på temat Det var inte jag skildras den obarmhärtiga tillvaron för en liten pojke som inte är som andra. 

Såg nya programmet om trädgå rd i SVT. Löjligt! Vilket vanligt folk och dit hör väl  de flesta av oss har råd att  

lägga tusentals kronor på perenner? I ett nafs var trädgården klar med singel på av grisar uppbökad jord, Blomsterprakt och pildekorationer. Som vanligt numera blixtsnabbt tempo, hysteriskt skrattande och kändisar. Tror public service verkligen att det är sådant vi ständigt vill bli matade med?

Minns med saknad danskt program för några år sedan medhärliga Camilla Plum som gav råd och tips om trädgård i projekt där alla hade en chans till förverkligande av sina trädgårdsdrömmar. De kan dom danskarna! 

En bild ifrån det lilla och vanliga livet,med en  av mina slingerväxter skapade från frö.,Ett härligt pyssel i vårtider.

En vindpust tar tag i ett minne som likt en svans  kryper In under dörren, hittar alla springor och till slut når fram till det där  hörnet. Det reser sig högt och ganska värdigt, nästan högfärdigt bakom dem. Det är högst medvetet och hyste en gång  biblar och psalmböcker I den där lilla kyrkans sakristia; det heliga rummet: av medeltida latinets sacrista " kyrkotjänare", "klockare" och sacer: helgat. När tiden gick kom det fram till det där profana rummet på hemliga vägar men hade ännu och allt framgent en aura av värdighet utifrån vad det en gång varit. Det vårdades också utifrån denna egenskap och följde med de som den gången i ett fruset ögonblick satt framför det, vid sidan om det. Mörkt och även en smula beskyddade var det liksom de alla på väg in i en framtid osynlig som dimman över sjön. 

Det forslades än hit, än dit.  Dess mörka framtoning förändrades, blev grå, blev vit. Någon gav det bilder som påminde om dess forna funktion även om det vid det laget hyste  lakan och linne prydligt hopvikt och manglar. Inget hastverk tilläts i det. 

Tiden den obarmhärtiga tog tag i detta minne och det hamnade på loftet till en lada. Någon skulle ta hand om det. En dag ville det återgå till det sammanhang där det hörde hemma. Det hade ingen talan i det stycket. Någon sade sig ha tänt en brasa och minnet kanske eller kanske inte for upp i skyn. Eller hamnade det måhända  i marknadens träsk för vinnings skull?  Det är frågan.Själv är det tyst även om den som lyssnar noga i vinden tycker sig förnimma en viskning: Här är jag!

De kommer att  frodas som aldrig förr i fönster och på balkong. Jord berikad av fermenterat matavfal kommer dom att tacka mig för!  Spännande att se om denna förhoppning kommer att slå in.     

Efter två omgångar nedgrävd massa i min trädgårdstäppa är jag böjd att hålla med leverantören av den anläggning som nu "pryder" min köksbänk (nedan)

Jag saxar ur bruksanvisningen från bokashi.se:

Gammal mat kan bli ny jord utan att det behöver vara tungt och jobbigt eller lukta illa... Med bokashi kan du göra jord av alla matrester du har hemma i köket; lägg dem bara i en bokashihink och strö på lite bokashiströ, en levande produkt med "goda" mikrober.....Ett par veckor efter att matresterna  lämnat köket och kommit ner i jorden kan du börja plantera...