Lyssnar till det flutna-tar framtiden i handen    

Æ

så  Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer… står det i Psalm 188. Den skrevs av Christoph Friedrich Neander 1766. Han var kyrkoherde i Kurland, Lettland.  Kanske satt han där och funderade över tidens obönhörliga flykt, Men som fortsättningen lyder i tredje versen : Trygg i Din vård jag lämnar mig…i förvissning om Guds värn och skydd. 

Att mäta tiden är förstås ett mänskligt påfund.  Min katt Chico har nog inget begrepp om tid. Som matte vill man gärna tyda extra kylighet vid hemkomst som saknad. Bara önsketänkande men gott så.

 

                                           Chico lever i nuet och har en del att lära oss i det stycket.

Att organisera tiden är förstås urgammal metod för att livet ska fungera. Kalendrar på stentavlor och papyrus från gamla Egypten och antiken, runstavar med kalendertecken från 100-.talet i Norden och Almanackor från Gutenbergs tid på 1400-talet och framåt vittnar om detta mänskliga behov. 


Råden i den gamla bondepraktikan var ett sympatiskt sätt att organisera sin tid tycker jag.   

För vad kunde vara viktigare än att följa årstidernas växlingar i alla dess variationer. Att hålla reda på tiden för sådd och skörd och studera vad som hände i naturen var en fråga om överlevnad för de 90 procent av oss som bodde på landet.

Det sägs att många emigranter till Amerika hade fyra böcker i kistan; Bibeln, Psalmboken, Luthers katekes och  Bondepraktikan.

I denna spås ett regnigt Augusti som är skörde- och erötmånad. Nordanvind innebär stadig väderlek.  Vad  Augusti ej kokar lämnar September ostekt, heter det.

I denna månad skall man akta sig för mjölk och söt mat. Bitter spis skall brukas och man bör inte dricka för mycket vin. Högst handfasta och nyttiga råd bland flera andra om vad  vi bör tänka på denna månad.

Trots fattigdom, sjukdomar, barnadödlighet var man nog i många stycken ganska nöjd. Dagar och veckor lunkade på i sin egen takt. Innan 1848 fyrade olika områden i vårt avlånga land sin egen tideräkning utifrån solens uppgång.

Är vi då mer tillfreds, lyckligare i dag? T Tveksamt. Tiden har oss i sitt fasta grepp med fyllda kalendrar, ständig uppkoppling, ett brus av information som flimrar  förbi och mindfulness och motion skrivs ut på recept Terrorhot och ett AI som kanske tar över är annat som förmörkar horisonten. 

                                                       Pseudo- händelse i vår tid. Påminner om

                                                        det gamla romarrikets sed att hålla folket på plats

                                                         med bröd och skådespel.

Våra förfäder hyste nog trots en svår verklighet hopp och tro på en ljusare framtid. I dag ser den mörkare ut.

Att ha en veckoblogg som den här kan vara ett sätt a lura tiden att stanna till en vecka i taget. Den  veckan fylls av  projekt som engagerar och uppmuntrar till funderingar på och utforskning av något. Om den så  når ut i rymden är av mindre vikt. För som Karin Boye skriver i sin dikt:

               Nog finns det mål och mening  i vår färd-

                 men det är vägen som är nödanrop värd.