En tid därefter blev jag liggande i feberkramp på min ma ta utan att veta om natt eller dag. När jag efter många månvarv vaknade till verkligheten satt den gamle vid min sida. Han hade baddat min panna och givit mig att dricka i som det senare sades sig under lång tid. Det var Sara som skickat honom till mig. Det var också hans egen önskan då han var så förundrad över tecknen jag kunde forma. 



  Under min sjukdom  hade familjen brutit upp efter som den gamle berättade Abraham fått ett nytt budskap från sin gud. Det smärtade mig att hon inte sagt farväl även om den gamle kom med den mest praktfulla matta från henne. Den är smyckad med slingor i guld och silver med en botten i lysande rött. Den lyste upp min enkla hydda som vore den en gudarnas boning. 


Ändå var saknaden stor även om den gamle och jag i skenet av oljelampan som kastade gyllene och silverne skuggor brukade sitta och minnas hur det varit. Också den gamle hade hållit av Sara och vi fann att minnen som  delades  gav vardagen och innehåll.



Så förflöt mina dagar tills jag en dag fick veta om det brott min älskade Sara begått mot sin tjänstekvinna Hagar. Hon hade slagit både henne och Ismael, drivit ut dem i öknen och mutat väktarna vid porten i muren.

 Det  sades att Hagar i flera dagar och nätter förgäves bultat på innan hon till sist begav sig iväg till en säker död. 

Så blev det ändå inte berättade de köpmän som gav oss nyheten.  Några herdar hittade henne och både hon och Ismael frälstes. Ingen vet var hon tog vägen.


Jag  har aldrig varit nära en man och därför inte upplevt moderskapet. Jag tror mig ändå ana kraften hos en mor att skydda sitt barn. Hagar var ett hot mot Isak.



Den gamle dog  em tid därefter av ålderdom tacksam över att han undsluppit vår furstes vana att offra fångar för att hålla sig väl med Amu och de andra gudarna.

Nu sitter jag ensam på min praktfulla matta och minns den lyckliga tiden med Sara.


Ibland tillåter jag mig att tänka på henne som min Sara eftersom det är tack vare mig hennes historia  bevaras för framtiden.Nog kan jag känna mig stolt över det.