Vid stället för varor med bäst-före-datum är det kö och utanför svängdörren står den gamle mannen med sin mugg. Samvetet bjuder att stanna till inför hans ödmjuka "hej" och bedjande blick. En femma har man ju råd med. Kön och att han står där illustrerar klyftorna, som bara blir större i världen. Sverige lär vara ledande i växande klyftor. Det konstaterar Fredrik Virtanen i Aftonbladet utifrån  uppgifter från hjälporganisationen Oxfams rapport nyligen och anför några exempel: I Sverige har vi 178 miljardärer å ena sidan och 350.000 fattiga pensionärer å den andra. Här tjänar en enda storbolagsdirektör lika mycket som 54 arbetare.

Det är siffror som kan sätta igång funderingar kring begrepp som girighet, individualism, egoism och å andra sidan empati och generositet, viljan till uppoffring och medmänsklighet. I all ödmjukhet borde man också fundera över drivkrafterna kring den egna altruismen. Är den verkligen äkta eller förväntar man sig en belöning av något slag om så bara att känna sig nöjd med sig själv för att den där femman hamnade i muggen?

Vill vi verkligen ha ett samhälle som ser ut så som redovisas i Oxfams rapport? Ett Europa där en gammal man tvingas stå där med en mugg utanför affären?

För bara 90 år sedan, en kort tidrymd historiskt sett, myntade Per Albin Hansson tanken om det jämlika samhället utan klasskillnader och ekonomisk ojämlikhet. Mycket gott har hänt sedan dess men vid horisonten skymtar mörka moln av en allt större ojämlikhet socialt och ekonomiskt människor emellan. Tänker att förhindra det borde vara vårt ansvar för kommande generationer.