Bilderna i Johan Risbergs ritebok är ett  exempel på en konstnärs studier av färg och form. Som andra kyrkomålare under den här tiden hade han mönsterböcker och förlagor till hjälp men bilderna vittnar om, att han troligen också gjorde studier ute i det fria.
De här skira blomstren tyder på det.

Utdrag ur berättelsen om Johan Risberg: Han har just antagits som lärning hos en mästare.

                       

Som lärgosse i Mariestad

På tredje dagen är han framme. Han får besked om vägen och letar sig ner i gränderna mot vattnet. Just där ligger verkstaden med ett mörkt ingångshål från gatan. Han hör röster där inne ifrån, tvekar men tar så mod till sig och kikar in, bländad först av solskenet där utanför.  En av gesällerna hör sig för om ärendet och han vet visst att han skall komma. Men Mäster är borta, får han veta.

-Han måste bättra på ett paradis!

Johan stirrar och gesällen flinar men förklarar så att kyrktaket i Edåkra inte föll sockenstämman i smaken. Så får Mäster ändra och bättra på i färg och figurer. Det är det han gör just nu och Johan förstår att sådant hör till vardagen.

-Di är aldrig nöjda, säger gesällen men tillägger att sådant är inte Johans sak att grunna över.

-Inte för dig din parvel på långa vägar än, säger han  men ler i samma stund och blicken är vänlig. Så ropar han på en av lärgossarna, som får visa Johan till logiet och bekanta honom med sysslorna. Som den yngste skall han gå alla till handa men Mästers hustru är vänlig och spisen riklig vid kvällsvarden där alla bänkar sig i köket bakom verkstaden där Mäster har sin boning. Han får en halmslatt till bolstret och plats invid hällen precis som hos änkan i Skara.